Biografiska notiser 1949

Av Stellan Andersson

Olof Palmes egna erfarenheter från ett Amerika, där framtidstro och hopp om en bättre värld präglade den unga generationen efter krigsslutet, stod i skarp kontrast till de pessimistiska tongångarna som fortfarande var förhärskande bland ungdomen i ett sargat Europa.

I en understreckare i Svenska Dagbladet den 21 februari 1949 kallad “Den amerikanska krigsgenerationen” ställde Olof Palme de egna erfarenheterna mot Norman Mailers bok The Naked and the Dead, ”1948 års obestridliga bestseller i Amerika”. Den skrevs ”omedelbart efter kriget, en desillusionerad collegestudents protest mot meningslösheten i det han hade upplevat. [… Men] Mailer och hans generation kommer tillbaka till Amerika och amerikanismen i sin blomning, i hela sin sprudlande vitalitet, med sin blandning av livsbejakande materialism och naiv idealitet.” Och mot Wolfgang Borcherts pjäs Draussen vor der Tür: ”Tysken Borcherts ungdom kommer tillbaka till en civilisation i undergång, till en materiell och moralisk upplösning av förfärande mått.”

Borcherts ”djupt pessimistiska bok präglad av hopplöshet”, stod långt ifrån den amerikanska framåtandan: ”De av kriget förödda länderna skulle byggas upp, rasismen bekämpas och kolonialiseringen avskaffas, de fattiga folken hjälpas till välstånd, orättvisorna avskaffas i det egna landet”, sade Olof Palme i ett tal inför SSU:are trettiofem år senare, och han fortsatte: ”I Wolfgang Borcherts Tyskland hette det att vi som var unga då var en generation utan framtid. Hur skulle ett södertrasat Europa – i en värld där de nazistiska krigsförbrytelserna, där judeutrotningarna och koncentrationslägren var möjliga – hur skulle en sådan värld kunna erbjuda oss någon framtid.”(1) De amerikanska idealen kunde däremot, menade Olof Palme i artikeln, helt enkelt i sin bästa form betraktas som ”ett slags kristendom, de elementära reglerna för mänsklig samvaro”. Den unga generationen i Amerika bars ”framåt av en oerhörd optimism och livsaptit” och ”en bergfast övertygelse om sin egen förmåga att reda upp problemen.”

Understreckaren i Svenska Dagbladet väckte intresse hos många och det var nu som Olof Palme uppmärksammandes av Sveriges förenade studentkårers, SFS, ledning, som i sin efterkrigstida verksamhet alltmer börjat engagera sig i internationellt studentsamarbete. Olof Palme tillfrågades om han ville hjälpa till och i mars 1949 blev han sekreterare i SFS internationella utskott. Detta medförde att Olof Palme för SFS började resa runt i Europa för att knyta kontakter med andra länders studenter. I april besökte han Warszawa och påsken 1949 reste han tillsammans med några kamrater till Prag, där man kontaktade flera studentledare. (2)

Hemkommen skrev han en ny understreckare, ”Demonstration i Prag”, i Svenska Dagbladet den 15 juni om barnens och ungdomens uppfostran i det totalitära kommunistiska Tjeckoslovakien: ”Denna ungdom skall uppfostras till att tro på en absolut sanning, en dogm, som har den fördelen att den serverar patentlösningar och därför befriar människor från nödvändigheten att tänka. Det har tänkts färdigt i den totalitära staten.”; om individens möjligheter i kollektivet: ”Detta individualitetens totala utsuddande till förmån för kollektivet […] innebär en klar negering av det individens egenvärde, den människans helighet och okränkbarhet som ansetts utgöra grundvalarna för vår civilisation.”; och om de mänskliga fri- och rättigheterna: ”Kommunismen har i Tjeckoslovakien medfört en kränkning av de traditionella demokratiska fri- och rättigheterna, missbrukande av den personliga integriteten, förtryck, tvång och tortyr. Men dess kanske största skada ligger i risken för en förstöring av människornas mentalitet, av deras vilja, tro och strävanden…”. En förändring, menade Olof Palme, kunde endast ”komma till stånd genom och framför allt inom människorna själva”.

Under sex veckor sommaren 1949 ingick Olof Palme i en internationellt sammansatt delegation som besökte Västtyskland för att knyta kontakter med de tyska studentorganisationerna. I en artikel, ”Generation ohne Abschied”, i Studenten i oktober 1949 redovisade han sina intryck. Återigen refererade han till Wolfgang Borchert. Den tyske studentens utgångsläge var ”en civilisation i undergång, där den fysiska förstörelsen och den materiella nöden motsvarades av en förfärande moralisk upplösning och ett raserande av alla traditionella värden”. Den nazistiska världsbilden hade presenterat ”en absolut och ofelbar dogm, utöver vilken all tankeverksamhet ansågs vara relativt onödig och dess anti-intellektualism var lika otvetydig som fördärvbringande. Nu förväntas var och en kunna bilda sig ett självständigt omdöme baserat på en realistisk och objektiv bedömning av samhälleliga och kulturella problem.” Detta stötte givetvis på enorma svårigheter, och därför var det av oerhörd betydelse med ”kontakt och impulser från andra länder”. Ett ”aktivt intresse och en intensifierad insats från utlandet” var en grundförutsättning för en positiv utveckling i Tyskland.

Fotnoter

  1. Anförande vid SSU:s kongress den 13 juni 1984.
  2. Här träffade Olof Palme också den tjeckiska kvinnliga läkarstudent som han skulle inleda en livlig brevväxling med, förespeglande ett förhållande, som när han i december 1949 återvände till Prag ledde till ingående av äktenskap med henne. Ett skenäktenskap som upplöstes ett par år senare.

Gå bakåt till 1948 | Gå vidare till 1950