Biografiska notiser 1951

Av Stellan Andersson

Vid en studentkonferens i Stockholm i december 1950 som Sveriges förenade studentkårer, SFS, hade kallat till, där studenter från de icke-kommunistiska studentorganisationerna i de nordiska och västeuropeiska ländernas samlades, handlade man. Som motvikt till den kommunistdominerade Internationella studentunionen, IUS, inledde man en ny form av samarbete med inriktning på ”praktiska arbetsprojekt av gemensamt intresse och av vilka de enskilda studenterna i respektive länder kunde ha någon nytta”. Det viktigaste projektet som påbörjades var det så kallade ”Student Mutual Assistance Programme, SMAP, som hade till syfte att främja bättre kontakt med och ökad hjälp till studenterna i de s.k. underutvecklade länderna”.

Olof Palme fick fler studentpolitiska uppdrag. I februari 1951 besökte han Hamburg, Bonn och Berlin. Också under 1951 kom frågan om kommunismens roll att uppta en stor del av Olof Palmes tid. Efter att i oktober ha haft sin sista tentamen för juris kandidatexamen genomförde han en befäls- och repövning på försvarsstabens underrättelsebyrå under 48 dagar. Olof Palme färdigställde där en trebetygsuppsats i statskunskap om kommunismen i Västtyskland, bl.a. grundad på underrättelserapporter. Den blev därför inte offentlig. Efter repövningen begav han sig till Paris för att studera franska. Där deltog han i november i Unesco:s tredje ungdomsorganisationskonferens. Medan den pågick nåddes man av nyheterna från Prag, att den förre generalsekreteraren i kommunistpartiet och vice regeringschefen Rudolf Slansky hade arresterats. Han anklagades för statsfientlig verksamhet: ”Så kom Slansky-processen. Då började man rensa ut bland sina egna. Jag minns att jag då var på en konferens i Paris. Vi gick fram till ordföranden i Internationella studentunionen, en tjeck. Vi berättade: Slansky har arresterats. Han blev fullkomligt likblek.”, berättade Olof Palme i en intervju i Arbetet mer än 25 år senare.(1)

Under 1951 kom Olof Palme att i allt större utsträckning rikta sitt intresse mot de inhemska studentpolitiska frågorna. I en ledare kallad ”Akademiskt bakåtsträveri” i stockholmsstudenternas tidning Gaudeamus tog han, med anledning av en diskussion inom SFS om man skulle tillåta socialinstitutens elevkårer att bli medlemmar i SFS, upp de studiesociala frågor han många gånger senare skulle återkomma till. I artikeln refererade han till den statliga utredning, Studentsociala utredningen, som tillsatts 1946 och haft till uppgift att ”avgiva förslag till åtgärder för att undanröja ännu kvarstående hinder av ekonomisk natur för studielämplig ungdom att genomgå utbildning vid våra universitet och högskolor”. Olof Palme ansåg att utredningens förslag till ”genomgripande reformprogram [som] syftade till en demokratisering av den högre undervisningen […] torde utan tvekan vara den angelägnaste uppgiften” för studenternas intresseorganisation ”att understödja och påskynda”. De studentsociala frågorna menade han vara ”den mest betydelsefulla komponenten i denna intressegemenskap”. Och om man godtog ”att den högre utbildningens demokratisering [var] den mest betydelsefulla studentfrågan, och att det studentsociala reformarbetet gällde ”eleverna vid socialinstituten i lika hög grad som universitets- och högskolestudenterna”, var det ”en fullt tillräcklig anledning för socialinstitutens anslutning till SFS”. Göteborgsstudenternas ståndpunkt mot socialinstitutens anslutning fann han vara ”olustig” och han menade att den försvagade SFS både inåt och utåt. ”Sådana tendenser till bakåtsträveri inom en organisation som officiellt bekänner sig till ett demokratiseringsprogram måste […] göra ett mycket säreget intryck.” Och han menade att det var ”enbart löjeväckande när studenterna, i en slags missriktad akademisk snobbism och på skäligen lösa grunder, söker sätta sig till doms över och nedsätta läroanstalter som i de väsentliga frågorna är likställda med högskolor och universitet”.

I december 1951 valdes Olof Palme till Sveriges förenade studentkårers ordförande, en post han skulle inneha från 1 april 1952, då han återvänt till Stockholm från Paris, till studentriksdagen i Lund i maj 1953.

Fotnoter

  1. ”Det kommer en ny vår! Olof Palme optimistisk om Tjeckoslovakien.” Intervju av Pär Fagerström i Arbetet 1978-08-20.

Gå bakåt till 1950 | Gå vidare till 1952