Ungern 1956

Av Stellan Andersson
arkivarie vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

29 oktober 2008

I ett nyligen återfunnet manuskript till Tage Erlanders anförande i riksdagens remissdebatt den 31 oktober 1956 skrev Olof Palme: ”[…] Inför det ungerska folkets blodiga kamp för sin frihet ter sig våra bekymmer små och obetydliga. Sveriges folk kan icke påverka utgången av deras strider. Vad vi kan göra är att söka lindra de lidanden, som inbördeskriget dragit över Ungerns befolkning. Sveriges neutralitet under världskriget hindrade oss icke från att företa omfattande hjälpaktioner, som gjorde Sveriges namn känt och värderat i vida kretsar. Även nu är vår plikt klar och med tacksamhet noterar vi, att Röda Korset och Rädda Barnen har givit oss ett tillfälle att fullgöra våra förpliktelser.

Våra kommentarer till det politiska skeendet kan väl inte skänka någon ny belysning åt detta, men man kan ändå inte undertrycka några reflexioner. Det som hänt och händer i dessa dagar i Polen och Ungern vittnar om att känslan för medborgerlig frihet och nationellt oberoende inte har kunnat förkvävas i dessa länder under de gångna åren av despoti och förtryck. [Tillägg med handskrift i marginalen av OP:] ’Det ter sig som en bekräftelse på den demokratiska övertygelse som säger, att diktaturer, hur starka de än må te sig utåt och hur effektiva de än må organisera övervakningen och förtrycket av medborgarna, ändå inom sig bär fröet till sin undergång.’ En spontan folkrörelse har i Polen redan nått vissa framgångar för kraven på självbestämmanderätt, likställighet och självrespekt utåt och ökad tolerans och frihet inåt. Vi svenskar kan inte annat än glädja oss åt denna utveckling.”

Och så avslutas avsnittet om Ungern i manuskriptet: ”Intensivt hoppas vi att ur dagens strider skall framgå en utveckling som skall ge Ungerns folk de värden som vi förknippar med begreppet nationell oavhängighet och demokratisk frihet.” [Tage Erlanders arkiv, volym 4.8 : 002. Avsnittet finns återgivet i Tage Erlanders memoarer 1955-1960, Stockholm 1976, s. 318 ff.]

I Olof Palmes arkiv finns en serie handlingar som utgör förarbeten och manuskript till Erlanders tal och artiklar. Här finns ibland också manuskript till Olof Palmes egna tal. På Ungdomens dag i början av november 1956 höll Olof Palme ett tal om Ungern. Läget i Ungern hade då tagit en annan allvarligare vändning.

Det här återgivna handskrivna originalmanuskriptet (9 sidor) finns i Olof Palmes arkiv, volym 4.3 : 007. Delar av detta manuskript användes också till en artikel ”Frihetskamp och demokrati” av Tage Erlander, daterad den 14 november 1956 och publicerad i SSU:s tidning Frihet, 1956, nr 23, (s. 6), ett nummer som i sin helhet ägnades åt Ungernrevolten.

Originalmanuskriptet: Ungdomens dag om Ungern (pdf)



Ungdomens dag om Ungern

1. [Sida i det handskrivna manuskriptet]

Runt om i Sverige firas denna vecka Ungdomens dag. På över 300 möten från sydligaste Skånes sydkust till nordligaste Norrland samlas den socialdemokratiska ungdomen till en generalmönstring inför vintersäsongens verksamhet. Nya medlemmar skrivs in, programmet för studiecirklar kör igång, programmet för [? oläsl.] kamrataftnar och klubbmöten läggs upp. Man dansar, diskuterar och trivs tillsammans. Kamratskapet och samlingen kring gemensamma ideal, den demokratiska socialismens ideal, har alltid utgjort styrkan och drivkraften för SSU. På Ungdomens dag träder vi öppet och frimodigt fram inför ungdomen och inbjuder den att komma till oss. På Ungdomens dag brukar vi manifestera för något angeläget ungdomskrav. I år vänder vi våra blickar mot Syd-Öst-Europa.

2.

I Ungern har man också firat en Ungdomens dag. Det var i förra veckan. Ty det var ungdomen, unga arbetare och studenter, som gick i spetsen för revolten i Budapest, en spontan folkresning som väckt en hel världs djupa beundran och respekt,

I tio år hade en brutal våldregim haft till synes obegränsad makt över det ungerska folket. Man hade krossat den demokratiska arbetarrörelsen, de kyrkliga samfunden hade slagits sönder, 1000-tals demokrater försmäktade i fängelser och koncentrationsläger eller mördades torterades och mördades i underjordiska fängelseceller i Ungerns huvudstad, den hemliga polisens skräckregemente var en påtaglig realitet för snart sagt varje ungrare. Kontakterna med yttervärlden klipptes av. Det fanns ingen fri press, ingen fri radio, ingen fri debatt och inga diskussioner, där Ungerns folk kunde höra olika meningar bryta sig mot varandra, och där de kunde få information. År efter år [oläsl.] De enda de hörde, dag efter dag, och år efter år, var de kommunistiska propagandafraserna. Särskilt utsattes ungdomen för hänsynslösa påtryckningar. Jag minns ett sammant[räffande med en] s.k. kulturminister. Han ondgjorde sig över den äldre gen[erationen] besmittad av irrläror och var motståndare till regimen. Dom är rädda sa han. De vågar inte säga nåt. Men vi litar inte på dem. Men ungdomen litar vi på, den följer oss, ty den tar vi hand om från början. Redan i 3-årsåldern begynte skolningen i kommunismen.

3.

Ändå var det just denna ungdom som sprängde den ungerska diktaturen inifrån. Vi har läst i radion tidningar och hört i radion om hur 16- och 17- och 18- [åringar] utan spår av fruktan dödsföraktande gick till storms mot de ryska stridsvagnarna, hur arbetarråden och revolutionsråden leddes av 30-åringar, hur alla försök att stoppa eller dämpa revolten strandade på ungdomens beslutsamhet att en gång för alla göra rent hus med despoti och förtryck. i Ungern Frihetsrörelsen lät sig inte nöja med de små kompromisser och eftergifter som reg som till en början erbjöds. [Oläsl. … fria val, pressfrihet]. Steg för steg gick regeringen med på dess krav.

Vi tyckte oss redan kunna skönja hur ett nytt Ungern växte fram efter förödelsen och förstörelsen under inbördeskriget. De tusentals människorna som […] för friheten, skulle inte ha kämpat förgäves. Ur fängelser och isoleringsceller återvände de dem[okratiska] politikerna. Bland dessa var Anna Kethly, ledaren för de socialdemokratiska kvinnorna. [Efter Sovjet bekämpade öppet dem.] Hon var en av de som hade motstått kommunisternas hjärntvättning, rakryggad hade hon försvarat sin sak vid en rättegång för tio år sedan 1947, [ ] en garanti för att det skulle bli ett nytt dem[okratiskt] Ungern. [ ]

4.

Men nu är det slut på Ungdomens dag i Ungern. Den kvävdes i blod. Frihets[andan?] har tystnat, livsmedel och läkemedelkonvojerna från R.K. [Röda korset] släpps inte längre över gränsen, […] vet berätta att Budapest står i flammor, att 30- 40 000 [tusen ?] människor dödats eller sårats på Budapests gator, De ryska stridsvagnarna och bajonetterna att vissa fabriker arbetarna i vissa fabriker ännu håller stånd mot det ryska artilleriet. Men utåt har Budapest tystnat, i radion har den ryska marionettregeringens propagandafraser, förbindelserna med utlandet har brutits. Ungern har åter sjunkit tillbaka i tystnaden bakom järnridån. En tystnad som betyder De ryska stridsvagnarna och de ryska bajonetterna har slutfört sitt blodiga verk. Moskvaradion trumpetar segerfanfarer.

Men det är en ömklig seger som ryssarna har vunnit. De kan inte vinna [oläsl.] hjärtan, deras förtroende. De [oläsl.] sig fram desperat. Det är [som…oläsl.] I över ett år har vi förut talat om den s.k. avspänningsoffensiven. De ryska ledarnas leende frodighet har prytt tidningarnas förstasidor, [oläsl.] liter av vodka och tonvis av kaviar har [oläsl.] i den heliga fredens namn. Jag har själv setat vid ett förhandlingsbord i Kreml hört i flera dagar och till B o K och M utlägga texten här om vilken förfinad statsform som fria och vilket skydd för freden fria neutrala stater innebure, men när Ungern ville vara fritt och när Ungern ville

5.

vara neutralt, då slöts den ryska pansarringen om Ungerns huvudstad Budapest, och de som älskade friheten sköts ner. Diktaturer kan vinna stora segrar – ett tag. De kan kväva frihetslidelsen – någon tid. De kan utåt te sig starka och oövervinnerliga. Men ju större dom är desto hårdare faller dom. Den spontana revolten i Ungern visar att diktaturer inom sig bär fröet till sin egen undergång och för[int]else. En hel värld ser idag på Sovjetunionen med avsky och förakt. Vi vet att diktaturernas timme förr eller senare kommer att slå.

”Vi dör för Europa” löd ett av de sista telegrammen från Budapest. Det är betydligt kortare från Malmö till Budapest än från Malmö till Umeå. Telegrammet från Budapest innehöll en stolt och kärv […] till friheten, men också en förpliktande maning till oss därutanför, en maning som innehöll ungefär detta: ”Vår sak angår också er.” ”I dag är det vi, i morgon kan det vara ni, men vi slåss i den första linjen, så att ni kan få leva i frihet.”

Ungerns sak är vår. Det känner vi alla som sitter vid radioapparaterna, och slukar tidningsspalterna efter de senaste nyheterna. Men vi känner också en beklämning och en fruktansvärd maktlöshet över att så lite kunna göra.
Men det finns ändå en del vi kan göra. För det första, att fortsätta vårt fredliga, demokratiska samhällsbygge, 1000-tals ungrare har dött den senaste veckan för att nå den demokrati

6.

som vi betraktar som en självklarhet. De kämpade för nationellt oberoende, som vi haft i hundratals år. Polens arbetare och Ungerns arbetare demonstrerade för bröd, därför att de och deras familjer led hunger. Vi har skapat lever i ett välfärdssamhälle som söker sitt motstycke i världen.

Förvisso Visst är vi ett folk med privilegier, och oskattbara förmåner. Så är måste vi också vara ett folk med ansvar och förpliktelser. Vi får inte slå oss till ro med våra självklarheter, ty då blir det självklara farligt. Visst kan vår politik te sig långtråkig och visst kan vår idédebatt ha svårt att engagera människorna, om man jämför med de dramatiska händelserna i världen. Vi har ett annat slags dramatik. Det är det praktiska och ofta mödosamma vardagsarbetets dramatik, ett arbete där den svenska arbetarrörelsen gått i spetsen och som burits upp av 100 000-tals människor i riksdag, kommuner och landsting, i arbetarekommuner, fackföreningar och ungdomsklubbar. Vi ska inte underskatta den sortens dramatik, det är på den vägen man bygger ett samhälle. Och det arbetet vill vi inom SSU föra vidare.

Men lite av gemensamt ansvar måste vi känna, och lite måste vi vara beredda att ge av oss själva för att i samverkan och gemensamt skapa nåt bättre slå vakt om vår demokrati och i samverkan skapa en bättre framtid. Och ska unna varandra tjusningen att få arbeta för att förverkliga idéer och ideal. På så sätt kan vi visa oss värdiga den ungerska ungdomens frihetskamp.

Nu ska vi inte ta detta alltför högtidligt. Det är inte meningen att vi ska gå omkring med neddragna mungipor, fyllda av allvarliga tankar och tyngda av förpliktelser. Vi [ ]

7.

Det andra vi kan göra är att hjälpa, hjälpa de människor som lider nöd, de sårade som dukar under av brist på läkemedel, de barn som svälter och fryser. Visserligen har R.K:s konvojer stoppats vid gränsbommarna till Ungern. Men där står tågen med livsmedel, bilar med läkemedel och förbandsartiklar, där finns förläggningar med läkare, sjuks[köterskor] och sjukv[årdare] beredda att rycka in. De vet att hjälpbehoven i Ungern är omätliga. Att det behövs väldigt tjocka gränsbommar för att stoppa humanitet och människokärlek. Man måste tvärtom tro att det finns en gräns för omänskligheten. De där RK-konvojerna får nog sätta igång igen. Det är därför som vi ber er här i kväll att vara med å ge ett bidrag till insamlingen för Ungerns lidande folk.

8.
Det tredje vi kan göra är att inte glömma. Vi svenskar har en tendens att uppträda som frihetshjältar med bekvämlighets förhinder. Våra känslor flammor upp inför brutala oförätter, vi ger luft åt vår indignation inför påtagligt våld och förtryck, men nästa dag eller nästa vecka då blir allt som vanligt igen, vardagens bekymmer tar överhanden, kanske också vardagens glädjeämnen. Det är olustigt.

Naturligtvis är detta mänskligt. Men internationell solidaritet är en affär på lång sikt. Nästa vecka kanske inte tidningarnas löpsedlar och förstasidor fylls av nyheter från Ungern, helt enkelt därför att inge nyheter kan sippra genom järnridån. Radion kommer inte att ha några extraprogram därför att etervågorna är tysta.

Men vi ska veta, att tystnaden i Ungern är en skräckens tystnad och den dödens tystnad. Och vi ska veta att tusentals människor nu får lida för att de vågade tro på friheten och rätten. Och vi ska också veta att miljoner människor fortsätter att hoppas på en ny Ungdomens dag i Ungern en dag som inte endast blir en vecka, som slutar i förtvivlan, utan en dag som blir början till något alldeles nytt, en ljusare framtid.

9.

SSU Ungdomsförbund demonstrerar denna vecka för Ungerns lidande folk.

Vi gör det i känslan av internationell solidaritet, medansvar och förpliktelse. Vi gör det i medvetande om att freden och friheten i världen aldrig blir trygg förrän världens ungdom och världens folk insett den manande betydelsen i den indiska statsmannen och filosofen Mahatma Gandhis ord: Unless we are prepared to accept our full resp[onsibility] towards the world in which we live, we have no right to continue in that world. Om vi inte är beredda att ta vårt fulla ansvar mot den värld i vilken vi lever har vi ingen rätt att fortsätta i den världen.