Arbetslivets förnyelse

Olof Palmes tid som statsminister 1969-1976 kom i stor utsträckning att präglas av diskussionerna om industrisamhällets fortsatta utveckling och inte minst om förhållandena på arbetsplatserna, arbetarnas medinflytande, anställningsskydd och arbetsmiljö. I sitt tal till LO:s kongress 1976 sammanfattade han 1970-talets reformarbete: ”Reformarbetet griper djupt in i arbetstagarnas vardag. Dess drivkraft är att människor inte skall behöva gå till sitt arbete i känsla av fruktan. Fruktan att bli uppsagd, friställd, utslagen. Oro för att bli skadad, förgiftad, nedsliten. Vanmakt över att ingenting ha att säga till om. Vi befinner oss i begynnelsen av en social omdaning och demokratisering av det svenska arbetslivet. Detta arbetsliv skall producera varor och tjänster, utnyttja tekniska framsteg, lägga grunden till goda levnadsvillkor och materiellt välstånd. Allt detta är mycket viktigt. Med det är ett arbetsliv som också skall rymma trygghet, gemenskap och glädje. Det är ett grundläggande budskap i förnyelsen av arbetslivet.”